I förra veckan vinkade vi farväl till Myslis kulor.

Mysli är inte lika orolig längre och skriker inte hela nätterna!
Lugn är han ju inte, han är ju min alldeles egna Lillprins Bus, men han är inte lika dryg längre.

Jag och Lotus njuter av att få sova hela nätterna utan att bli väckta av Myslis högljudda kärleksförklaringar till hela stans kattfröknar.
Nu väcks vi istället av Myslis pussande och tuggande på kinder och näsa runt 7 på mornarna nu under semestern.... Då är det tydligen dax för morrongos och frukost.